Andlighet, modernitet och postmodernitet

En ny bok av Ken Wilber

Av Erland Lagerroth

En passionerad t�nkare.

Det finns en holl�ndsk bok om Ken Wilber fr�n 1998, som heter �Thought as Passion�, T�nkandet som passion. Det �r mitt i prick, och Wilber har ocks� uttryckt sin f�rtjusning �ver titeln. Han �r inte bara temperamentsfull utan verkligen passionerad. Det har, visar det sig, f�rfattaren till boken, Frank Visser, f�tt k�nna p�.

Visser har sedan l�nge en hemsida som f�rr hette www.worldofkenwilber.com, men som numera, i enlighet med nyare signaler fr�n Wilber, heter www.integralworld.net. Den �r mycket inneh�llsrik � Visser har h�r lyckats f�nga upp, som det tycks, n�stan allt som har skrivits om Wilber, och det p� m�nga spr�k. Den �vertr�ffar nog Wilbers egna sidor www.kenwilber.com och www.wilber.shambala.com. Naturligt nog finns h�r inte bara hyllningsartiklar utan ocks� kritik, intr�ngande, konstruktiv kritik.

S� mycket mer �verraskande var det d�rf�r att Wilber i juni 2006 p� n�tet exploderade i ett v�ldsamt vredesutbrott mot sina kritiker i allm�nhet och dem p� Vissers hemsida i synnerhet; �ven mot den f�rsiktiga kritik som Visser, Wilbers kanske mest h�ngivne fan, hade uttryckt (http://www.kenwilber.com/blog/show/46). Wilber hade helt enkelt f�tt nog, och i en orgie av sj�lvr�ttf�rdighet demonstrerar han, med begagnande av de fulaste invektiven i amerikansk slang, hur l�ngt under honom sj�lv dessa kritiker st�r. Han ser sig sj�lv som vilda v�stern-hj�lten Wyatt Earp, �a pretty fine chap�, som med h�gburet huvud rider in i solnedg�ngen.

Kritikerna blev naturligtvis inte svaret skyldiga, och den lojale Frank Visser har f�rtecknat olika aktstycken i debatten (http://www.integralworld.net/index.html?visser15.html). Det hela �r ett riktigt r�kurr, men f�r r�heten svarar Wilber sj�lv. Vad skall man d� s�ga om en filosof, en �vishetsl�rare�, som beter sig s� h�r? Svaret ligger s�vitt jag f�rst�r i titeln p� Vissers bok: Thought as Passion. Vi har h�r en m�nniska, som mer �n de flesta �r passionerad, och det ocks� i fr�ga om reaktionen p� kritik. J�mf�rt med honom �r hans motst�ndare v�lartade och beter sig som det f�rv�ntas av vetenskapsm�n. Men hur bleka �r de inte j�mf�rt med Wilber! Och vem har sagt att inte en s�dan passion kan leda till insikter, som kan ge ny klarhet om v�r situation i v�rlden? I synnerhet n�r den kopplas till en lysande beg�vning f�r att se och klarg�ra sammanhang i v�rlden och tillvaron.

Kvadranter och niv�er.

Den 3 oktober 2006 l�g en ny bok av Wilber p� bokhandelsdiskarna i USA: Integral Spirituality. A Startling New Role for Religion in the Modern and Postmodern World. (Integral Books). Wilber har en v�ldig produktion bakom sig (som jag till dels presenterat och diskuterat i min S�kandet �r v�rt st�rsta �ventyr fr�n 2003) , och n�r han nu s�ker sig fram mot nya resultat, bygger han naturligtvis p� vad han kommit fram till tidigare. F�r att visa hur v�rlden �r beskaffad ritar han upp en kvadrat och delar in den i fyra kvadranter, tv� till h�ger f�r det yttre och tv� till v�nster f�r det inre. I b�da fallen tv�, d�rf�r att h�r skiljs ocks� mellan det individuella och det kollektiva (�vre respektive nedre kvadranter). Kvadranterna introducerades i hans magnifika bok Sex, Ecology, Spirituality fr�n 1995, men h�r �terges de fr�n den svenska �vers�ttningen av en av hans andra b�cker, En kortfattad historia om allting (Caduceus 2003):

I varje kvadrant ritar han sedan en diagonal ut fr�n centrum och avs�tter p� den de niv�er som han urskiljer i v�rlden, i det yttre fr�n atomen till hj�rnbarken (SF 1-3 = strukturella funktioner i hj�rnan f�r medvetandets h�gsta niv�er), i det inre fr�n atomens f�rm�ga att reagera p� retningar till den m�nskliga �visionslogik�, som f�rm�r se och f�rst� relationer, helheter, sammanhang. Motsvarande niv�er urskiljs i de nedre kvadranterna. Vad g�ller enbart m�nniskan � individen och sl�ktet � urskiljer Wilber 10 stadier av mognad och f�rm�ga, fr�n magisk-animistisk via jagisk, mytisk, rationell, multikulturell till systemisk visionslogik och d�r�ver, stadier g�rna betecknade med olika f�rger (251, 259).

Genom denna �verblick kan Wilber relatera de olika kvadranterna och niv�erna till varann, han kan integrera dem. Det hela blir till ett integralt system, alltsammans betecknat �AQAL� = �All quadrants, all levels�. F�r fullgod forskning beg�rs det att man skall ta h�nsyn till alla kvadranter och niv�er (samt till �tillst�nd�, �linjer� och �typer�, ytterligare tre faktorer eller element i Wilbers v�rldsbild). Alla kvadranter, alla dimensioner av verkligheten, �r n�rvarande i varje �h�ndelse� och varje tolkning av denna, antingen man �r medveten om det eller inte (144 f). Men att observera �r att allt detta �r en karta och inget territorium, en karta �ver medvetandets och t�nkandets former (2). Och medvetandet �r ingenting i sig sj�lvt, menar Wilber, bara en st�rre eller mindre grad av tomhet eller �ppenhet, d�r fenomenen framtr�der, ett slags torg (66, 68).

Perspektiv och zoner.

I Integral Spirituality bygger Wilber nu f�r f�rsta g�ngen vidare p� dessa insikter och konstaterar att inom varje kvadrant ryms det tv� olika perspektiv, dels inifr�n, dels utifr�n. Ett jag i v�nstra �vre kvadranten, som mediterar, upplever sig sj�lv inifr�n, men det �r ocks� m�jligt att se detta jag utifr�n och begrunda hans s�tt att fungera. Och den springande punkten �r att den som upplever sig sj�lv inifr�n inte samtidigt kan se sig sj�lv utifr�n. En mediterande kan sitta p� sin matta i decennier och aldrig f�rst� n�got om sin egen andliga utvecklingsniv� och sitt f�rh�llande till de andra kvadranterna.

Men man kan inte bara betrakta saker och ting fr�n de olika perspektiven, man kan ocks� handla inom dem, och de involverar d�rf�r ocks� grundl�ggande metodologier fr�n fenomenologi till hermeneutik och systemteori. Och varje perspektiv med dess handlingar och regelverk (injunctions) frambringar en v�rld av fenomen, ett �v�rldsrum� med en horisont. Summan av ett perspektiv med dess handlingar, normer och livsv�rld kallar Wilber f�r en hori-zon eller bara zon. Perspektiv och metodologier �r begrepp inom ramen f�r en zon.

Fr�gan �r d� hur dessa �tta zoner �r relaterade till varann. Det �r �mnet f�r boken, skriver Wilber, det och vad det hela har att g�ra med religion i modernitetens och postmodernitetens v�rld. Och han g�r anspr�k p� att ha skapat ett nytt s�tt att se p� metafysiken, som i sj�lva verket �r �post-metafysiskt�, och som �ers�tter varseblivningar med perspektiv och p� s� s�tt omdefinierar den manifesta v�rlden till en v�rld av perspektiv, inte av ting eller h�ndelser eller strukturer [�], d�rf�r att alla dessa �r perspektiv innan de �r n�got annat och kan inte realiseras [�] utan att man f�rst anl�gger ett perspektiv� (42). Till detta skall jag �terkomma.

Andlig visdom, modernitet och postmodernitet.

D�rmed �r Wilber inne p� vad han kallar �de stora visdomstraditionerna� i hinduism, buddhism, kristendom, islam etc. och dessas f�rh�llande till modernitet och postmodernitet. Dessa traditioner, �tunga av metafysik�, har alltid legat Wilber om hj�rtat, men han �r nu klar �ver att �deras otroligt viktiga sanningar inte l�tt kan motst� kritiken fr�n vare sig moderniteten eller postmoderniteten�. Moderniteten kr�vde dem p� empiriska, objektiva bevis, men eftersom de var of�rm�gna till detta, blev de tillbakavisade; �moderniteten f�rkastade det premoderna helt och h�llet�.

�Men det betydde inte s� mycket, d�rf�r att postmoderniteten f�rkastade b�da. Den viktiga sanning som de postmodernistiska kunskapsteorierna n�dde fram till �r att alla varseblivningar i sj�lva verket �r perspektiv, och alla perspektiv h�r hemma i samf�lligheter och kulturer.� (42 f)

Med hj�lp av sina kvadranter kan Wilber nu ytterligare belysa detta. Moderniteten fokuserade p� den objektiva existensen av yttre f�rh�llanden i de tv� kvadranterna till h�ger och kunde d�r frambringa ett vetande, som p� det omr�det fullkomligt bl�ste bort de gamla traditionerna. �Under denna moderna slakt for traditionerna s� illa, att de n�stan f�rsvann fr�n scenen f�r den seri�sa intelligentian �verallt i den moderna v�stv�rlden.�

Postmoderniteten d�remot fokuserade p� den nedre v�nstra kvadranten �av intersubjektiv sanning och den sociala konstruktionen av verkligheten�. Den var en blind fl�ck inte bara f�r traditionerna utan ocks� f�r moderniteten. Men alla subjekt h�r hemma i ett kulturellt och samh�lleligt sammanhang, fast�n de inte �r medvetna om det. En man fr�n Tibet p� 1300-talet, som mediterar, s�gs det, tror att han har att g�ra med givna realiteter, tidl�sa sanningar, men dessa �r i sj�lva verket i h�g grad (om ocks� inte helt) kulturellt formade.

De premoderna visdomstraditionerna var helt enkelt inte medvetna om de tre kvadranterna ut�ver den �vre v�nstra, och de blev d�rf�r p� dessa omr�den ett l�tt byte f�r moderniteten och postmoderniteten. �Men det fanns ett omr�de som de stora traditionerna alltj�mt �r specialiserade p�, ett omr�de gl�mt, ignorerat och ibland rentav undertryckt av moderniteten och postmoderniteten, och det var det inre av det individuella � den �vre v�nstra kvadranten med alla dess tillst�nd och niv�er av medvetande, varseblivning och andliga upplevelser.� �Men�, fors�tter Wilber, �genom att infoga de stora visdomstraditionerna i ett integralt ramverk [kvadranterna] [�] kan deras varaktiga insikter r�ddas i anm�rkningsv�rd grad.�

En s�dan �integral metodologisk pluralism� finner allts� plats f�r premoderna, moderna och postmoderna sanningar i ett integralt ramverk, inte av slutsatser, utan av �perspektiv och metodologier� och �utan de metafysiska system, som inte skulle �verleva kritiken fr�n modernister och postmodernister, element som, visar det sig, de �nd� inte beh�ver� (jfr nedan). D�rf�r kan Wilber kalla sin l�sning f�r �Integral post-metafysik�, n�got som ocks� �r rubriken p� de t�ta och centrala sidor som refererats i det n�rmast f�reg�ende (42-49). Allts� en filosofi efter metafysiken, byggd p� de fyra kvadranterna och deras niv�er, som l�ter oss s�tta allt i relation till allt.

�Integral post-metafysik�.

D�rmed har Wilber p� s�tt och vis n�tt fram till sina viktigaste resultat � och �nd� �r mindre �n en sj�ttedel av boken avverkad. Vad han g�r i forts�ttningen �r att n�rmare begrunda de olika kvadranterna, varvid den v�nstra �vre �gnas fem kapitel (2-6) och den v�nstra nedre och de tv� till h�ger var sitt (�A Miracle Called 'We'� respektive �The World of the Terribly Obvious�). Alla �r mycket l�rorika, och man f�rst�r hur lite man tidigare egentligen f�rst�tt av detta. D�rtill kommer ett kapitel om religion och ett om �Integral Life Practice�.

Men det �terst�r ocks� tre �appendix� p� tillsammans 90 sidor. De �r inga obetydliga bihang utan n�ra nog h�jdpunkter i boken. Och de �r alla en forts�ttning och utbyggnad av de m�ktiga sidorna om �Integral Post-Metaphysics�, som just behandlats. Det �r d�rf�r naturligt att nu forts�tta med dem.

I det f�rsta �bihanget� visar Wilber hur man i tre steg kan komplettera de gamlas visdom med modernitetens vetenskap liksom med postmodernitetens insikt att alla iakttagelser h�r hemma inom ramen f�r en viss kultur. De stora visdomstraditionerna, menar Wilber allts�, visste inget om de tre kvadranterna utanf�r jagupplevelsen, men n�r moderniteten och postmoderniteten ignorerade eller f�rnekade denna gamla visdom, kastade de ut barnet med badvattnet. Genom den �verblick, som de fyra kvadranterna med deras olika niv�er m�jligg�r, �r det nu m�jligt att erk�nna och inkorporera det b�sta av det premoderna, moderna och postmoderna (226).

Det andra och l�ngsta appendixet b�r samma rubrik som de tunga sidor som nyss avhandlats: �Integral Post-Metaphysics�. H�r l�per Wilber linan ut med l�rdomarna fr�n postmoderniteten och kombinerar dem med sina kvadranter och niv�er. Resultatet blir att ett fenomen bara existerar p� den niv�, inom ramen f�r det perspektiv, som en iakttagare f�rm�r anl�gga. En �primitiv� m�nniska p� en magisk eller �jagisk� eller mytisk niv� kan inte uppfatta s�dana fenomen som atomer eller ekologiska system, de �existerar� inte p� s�dana �kosmiska adresser�. Dessa niv�er i m�nniskans kunskapsf�rm�ga �r grundl�ggande i Wilbers filosofi, men han �r klar �ver att det �r fr�ga om mognadsprocesser och gradvisa �verg�ngar.

P� liknande s�tt finns det inget fixt centrum , ingen grundl�ggande niv� i universum. Och han erinrar om en gammal myt om vad v�rlden ytterst vilar p�, som han begagnat sig av tidigare: �Det �r sk�ldpaddor hela v�gen ner�. Men sedan tar han allt detta till int�kt p� att det �inte finns n�gon p� f�rhand given v�rld, som existerar oberoende av allt iakttagande av den. [�] S�vitt vi vet eller kan veta �r den manifesta v�rlden gjord av f�rnimmande varelser med perspektiv, inte [av] ting med egenskaper eller subjekt med varseblivning [�].� (255)

P� samma s�tt �r de fyra kvadranterna h�rovan, heter det, �inte en karta �ver 'den verkliga v�rlden', d�rf�r att det finns ingen 'verklig v�rld' � det finns ingen p� f�rhand given v�rld, som v�ntar p� att bli iakttagen, bara perspektiv som �ppnar sig och v�ntar p� att ageras fram� (256). �'Rena fysiska objekt' existerar inte. Den 'fysikaliska v�rlden' �r inte en varseblivning utan en tolkning [�] det finns bara en serie av v�rldar som uppst�r med olika niv�er av medvetande� (260). Det �r d�rf�r Wilber nu anser sig kunna l�mna metafysiken bakom sig.

Detta l�ter �ngslande, i varje fall f�r mig. Rimligare ter det sig d�, n�r Wilber f�rklarar, att det inte finns n�got himmelrike d�ruppe, utan s�dana �riken� �r knutna till jagets, medvetandets, kunskapens, niv�er (272).

Postmoderniteten som segrare.

I det tredje appendixet �The Myth of the Given Lives On�� kulminerar Wilbers nya anslutning till postmoderniteten. Det har, s�gs det, rasat ett stort krig i humaniora mellan �subjektivister� och �intersubjektivister�, ett krig som de senare, d v s postmodernisterna vunnit. Som vanligt offrar Wilber inte mycket p� begreppsutredningar, men p� fyra sidor pressar han faktiskt in en koncis och givande presentation av postmoderniteten och dess f�retr�dare (278-281).

F�rlorare i �kriget�, s�gs det, �r inte bara modernismen och dess naturvetenskap utan ocks� �det nya paradigmet� i humaniora �fr�n Capra till Chopra�. Alla dessa har, menar Wilber, f�rlitat sig p� �myten om det givna�, �subjektets filosofi� och �monologisk metodologi�. �Intersubjektivisterna regerar humanioras andra kultur [postmoderniteten]�, heter det, och �alla andliga studier har blivit avf�rda fr�n varje seri�st akademiskt studium� (283, jfr 45 ff).

Till yttermera visso l�ter Wilber en hel rad b�cker fr�n �det nya paradigmet� l�pa gatlopp (284-299), fast han inledningsvis konstaterat att dessa b�cker k�nnetecknas av �otroligt sofistikerade grepp� (282). N�gon r�ddning, liknande den f�r det andliga, st�lls inte i utsikt. (P� s 175 konstateras dock att systemteorin inte �r felaktig, bara partiell, vilket �r ett rimligare omd�me. P� sin gravsten vill Wilber sj�lv ha skrivet: �He was true but partial�.). P� det s�ttet kan Wilber effektivt befria sig fr�n konkurrerande nyt�nkare (samtidigt som han �nd� har den goda smaken att �v�lsigna� dem (284). Men kanske kan ocks� deras �varaktiga insikter r�ddas i anm�rkningsv�rd grad�.

Relativism och dialektik.

Vad skall man d� s�ga om allt detta? F�r mig tycks det som om Wilber f�r n�ra och f�r l�ngt har f�ljt postmodernisterna, de postmodernister som han 1998 hade en blodig uppg�relse med i The Marriage of Sense and Soul (34 f, 119 f, 134 ff, 140 f etc.). Han talar om att moderniteten och postmoderniteten kastar ut barnet med badvattnet, men med det menar han att de f�rnekar den andlighet, som ligger honom sj�lv om hj�rtat (Wilber 2006, s 226). N�r han nu kastar sig i armarna p� postmoderniteten, kastar han sj�lv ut barnet med badvattnet. F�r d�rmed hamnar han i total relativism eller n�ra en s�dan.

Det finns inget givet, ingen botten att st� p�, allt �r �absolut relativt till allt annat�, menar han. Det enda man har att h�lla sig till �r �den kosmiska adressen�, d v s kvadrant, niv� och perspektiv. �Man m�ste ange den Kosmiska lokaliseringen av b�de iakttagaren och det iakttagna f�r att syssla med n�gonting annat �n metafysik.� (254 f, 257) Men med denna �adress� kan man enligt Wilber n� fastare mark och d�rtill undg� metafysiken.

Detta �r i och f�r sig v�l t�nkt, och man kan f�rst� att han med dessa adresser �nd� tycker sig ha funnit n�gonting att st� p�. Men de har f�rlett honom att f�rneka existensen av ytterv�rlden, vilket inte alls �r n�gon n�dv�ndig f�ljd. D�rmed tycker han sig visserligen n� ett andra m�l, att avskaffa metafysiken � var kommer v�rlden ifr�n? � men slutsatsen beh�ver inte vara riktig f�r det. Metafysiken kommer vi �nd� inte ifr�n, menar en kritiker, som anser att Wilber har missf�rst�tt Derrida (http://www.integralworld.net/desilet.html).

H�r skulle jag vilja f�lla in en gammal tentamenshistoria om den svenske filosofen Christopher Jacob Bostr�m, som med sin �rationella idealism� beh�rskade den svenska filosofin under mitten av 1800-talet. Tentamensfr�gan l�d: �Den d�r kakelugnen, befinner den sig utom kandidaten eller inom?� Och svaret f�r att f� godk�nd skulle vara: �Inom�. Wilber opererar n�ra det svaret. Sj�lv tycker jag att kakelugnen visserligen befinner sig inom kandidaten men dessf�rinnan och alltj�mt ocks� utom honom. Allts� b�de-och. F�ruts�ttningen f�r m�nniskans v�rld, f�r allt som vi �gnar oss �t, �r existensen av den fysiska v�rlden, inklusive oss sj�lva. Dessf�rutan intet. Detta �r utg�ngspunkten, och m�let �r f�rst�elsen av v�rlden och oss sj�lva.

Den litter�ra hermeneutiken, tolkning av texter, kan h�r vara l�rorik. F�r det f�rsta kan man i den l�ra sig, att en tolkning inte kan s�gas vara sann utan bara adekvat och giltig, adekvat f�r den givna texten och giltig i f�rh�llande till vad som �r k�nt. Det �r begrepp som passar som hand i handske f�r Wilbers �perspektivism�.

Det �r frestande s�ga att allt �r tolkning, och man tycks d� vara n�ra total relativism. Men d� har man inte insett att texten inte bara �r utg�ngspunkt utan ocks� m�l. Varje tolkning m�ste i en feed back-operation alltid till sist kontrolleras mot texten � om den verkligen skall vara en tolkning och inte bara fria fantasier utifr�n texten. I den finns det korrektiv, som f�rhindrar total relativism. Finns det ett s�dant korrektiv ocks� i fr�ga om tolkning av v�rlden? Jag tror det. Wilber har allts� en lust att uppl�sa den fysiska v�rlden i perspektiv p� den, men samtidigt f�rklarar han att materien inte �r bottenniv�n f�r varandets spektrum utan den yttre dimensionen av varje niv� (261). Den tycks d� ha en ganska s�kerst�lld existens. Sj�lv menar jag att det �r h�r det yttersta korrektivet ligger. Ontologins och kunskapsteorins fundamentala f�ruts�ttningar �r, s�vitt jag f�rst�r, att det finns en v�rld och samtidigt iakttagare av denna v�rld. Det hela m�ste d� bli ett spel mellan dessa tv�, en dialog, en dialektisk process. Men eftersom iakttagarna har mycket skiftande f�rm�ga, blir det ocks� ett spel mellan dessa. Som f� andra har Wilber f�rst�tt denna dialektiska process, men det har (f�r)lett honom att tillika avskaffa v�rlden, och d� har han varit f�r snabb i v�ndningarna, g�tt ett steg f�r l�ngt. Hans �post-metafysik� h�ller inte.

Niv�er av Gud.

Men hur f�rh�ller det sig d� med med religionen och Gud, problem som engagerar Wilber. Han lanserar h�r en tanke som det �r sv�rt att inte ansluta sig till, n�mligen att vi p� detta omr�de g�r oss skyldiga till att f�rv�xla en niv� i en �linje� med denna linje sj�lv. Niv�er �r allts� de stadier, som Wilber avs�tter p� diagonalerna i sin kvadranter, i m�nniskans och m�nsklighetens fall stadier av mognad och kunskapsf�rm�ga. Med �linjer� (ordet tycks inte s� v�l valt) menar han snarast �mnesomr�den, och religion �r ett s�dant (andra �r kognitiva, moraliska, emotionella, estetiska, psykosexuella �linjer�; 23 f, 183 f).

F�rv�xlingen inneb�r att man identifierar en �linje� med en viss niv� i dess utveckling, och f�r religionens del �r det fr�ga om primitiva niv�er, d�r Gud uppfattas som h�mnare, krigsherre, sn�ll farbror i himlen eller liknande. Vetenskapen, upplysningen, moderniteten och postmoderniteten har alla gjort sig skyldiga till detta misstag men ocks� de flesta (?) av dem som bek�nner sig till en religion. F�ljderna har blivit f�r�dande f�r det religi�sa livet. �Med b�rjan ungef�r vid upplysningen undertryckte den intellektuella traditionen i v�st aktivt varje h�gre niv� av dess egen andliga intelligens. [�] hela 'Guds d�d'-r�relsen betydde [bara] den mytiska Gudens d�d [�]� (183). Men liksom andra �linjer� str�cker sig religionen �ver alla niv�er. (184 f, 192 f) �F�r att s�ga det r�tt�, skriver Wilber, �finns det niv�er av Gud� (266).

Och just detta blir religionens stora f�rdel, den som i enlighet med bokens undertitel kan ge den en ny roll i dagens v�rld. Rollen, n�mligen att kunna fungera som �transportband� f�r m�nskligheten fr�n primitiva niv�er till de mest utvecklade. Av flera sk�l �r religionen det enda m�nskliga f�retag som kan g�ra detta, menar han. F�r det f�rsta �r v�rldens religioner ett stort f�rvaringsrum f�r de myter som aldrig kan �terskapas i dag. Och det mytiska stadiet kommer vi aldrig ifr�n, d�rf�r att varje individ f�ds p� ruta ett. Religionen kan ge legitimitet �t dessa f�rest�llningar, samtidigt som den kan sanktionera h�gre stadier och d�rmed hj�lpa m�nniskor fr�n det ena stadiet till det andra. Under f�ruts�ttning dock, att b�de vetenskap och religion upph�r med sin epidemiska fixering vid den mytiska niv�n i den andliga utvecklingen. (192 f)

H�r erinrar jag mig en historia, som f d �rkebiskop K G Hammar �terber�ttat fr�n sin studietid i Lund. �'Om n�gon fr�gar er om ni tror p� Gud, dr�j med svaret tills ni f�tt veta vad fr�garen menar med 'Gud'.' Vi var unga nyblivna teologie studeranden vid 1960-talets b�rjan i Lund, och vi hade varit samlade en kv�ll tillsammans med Gustaf Aul�n, tidigare professor i Lund och biskop i Str�ngn�s, men d� som 90-�ring fortfarande aktiv som teolog. Vi var nog r�tt f�rvirrade tills Aul�n f�rklarat n�rmare: 'F�r n�r ni h�rt det svarar ni s�kert nej'.� (Svenska Dagbladet 27.10 2002) (Till�ggas kan att jag sj�lv sedan 1969 har f�rm�nen att bo i ett hus i Lund byggt av Aul�n!)

Men hur skall man d� n�rmare best�mt se p� Gud i detta sammanhang? D�r �r Wilber m�jligen n�got l�ttsinnig. F�r med en �integral post-metafysik�, menar han, blir fr�gor om andliga realiteter inte konstigare �n fr�gor om andra realiteter. Problemet f�r m�nga andliga realiteter (som patriarkatets Jehova och �himmelriket�) �r att de existerar p� varandets och vetandets l�gre niv�er, och d�rf�r med r�tta ifr�gas�tts p� h�gre. Men h�gre niv�er har sina egna andliga realiteter, och d�rmed uppl�ses, menar Wilber, �helt enkelt problemet att bevisa Guds existens� (262, 265 f). Gud finns p� olika niv�er, inom olika perspektiv, s� enkelt �r det.

Ja, kan man till�gga, inom ramen f�r medvetandet. Men �r det tillr�ckligt? Tydligtvis �r det s� f�r Wilber, och han slutar huvudtexten i sin bok med en lovs�ng till �Guds str�lande anlete [�] det ultimata Du [�] hela det manifesta universum [som] �r Gud i tredje person� (208 ff, jfr 159 f).

Den stora �verblicken.

P� samma sida manar Ken Wilber oss att se p� v�rlden och tillvaron fr�n 50.000 fots h�jd f�r att p� s� s�tt kunna n� fram till �integral pluralism�, en som allts� inkluderar alla kvadranter, niv�er, tillst�nd, linjer och typer. Det �r en s�dan �verblick han sj�lv menar sig ha uppn�tt, och den har gjort honom till distinktionernas och systematikens m�stare, till �generalist� � p� gott och ont. �Om jag f�r �gonblicket f�r tala i enkla, orienterande generaliseranden�, skriver han p� ett st�lle (191) � men just detta g�r han hela tiden och erk�nner det ocks�: �Allt det f�reg�ende g�rs i de mest allm�nna orienterande generaliseringar� (269). Och p� ett annat st�lle, om de olika niv�erna: �F�ljande lista �r avsedd att vara ytterst schematisk och generaliserad [�] och inte avsedd att vara exakt i alla detaljer� (258). Wilber �r helt visst inte alltid exakt, och som den som menar sig kunna �verblicka v�rlden och tillvaron g�r han snabbt fram, ibland s�kert f�r snabbt.

Det �r priset, men mig tycks det vara v�rt priset. Wilber �r inte detaljernas och nyansernas man, ingen pedant, men vi har l�nge haft en stark �vervikt f�r denna typ av forskare, och jag tror att det just nu �r t�nkare av Wilbers slag som b�st kan f�ra v�rlden och vetandet fram�t. Men denne ��rkegeneralist� f�r naturligtvis finna sig i att bli utsatt f�r kritik fr�n specialisterna � n�got han tydligen har sv�rt att acceptera.